I väntans tider...

...händer inte så mycket. Haft några riktiga förvärkar, men med lååååånga mellanrum. Har kommit efter jag shakeat runt lite till go musik, så det är kanske bara att gunga på ;-) shake är nog att överdriva den rörlighet man har nu.
Det där med att gå till frissan har jag o vännen som gått en vecka över tiden idag slagit hål på. Tillfälligheter... Jag har ju å andra sidan inte direkt bråttom att komma igång, men tålmodighet är ju inte min allra starkaste sida. Längtar mycket efter den gör vi nu!

Ha en trevlig helg!
//Kärlek o värme från soffan!

 /Louise Hay

Sista dagen på kliniken...

...på ett bra tag nu! I alla fall för behandling av patienter. Ska in på ett kort möte för lite praktiska detaljer med min vikarie imorn, prata in ett nytt mobilsvar och lägga in ett autosvar på mailen. Sen finns det ju lite bokföringspyssel kvar, men det kan man ju göra hemifrån i soffan :-)
Känns skönt! Även om jag brinner för osteopati och coaching och verkligen älskar mitt yrke, så är jag redo att gå in i babybubblan ännu mer :-)
Många vilodagar blir det, förberedande behandlingar, meditationer, skogspromenader sång och musik. Och givetvis mycket kärlek och närhet! Tänk vad några extra kramar om dagen gör för sömnen :-)
Imorgon är det 38 fullgångna veckor... är beräknad 1/12, alltså om två veckor exakt, alltså på 39+6...? wellwell, 5% föder på beräknad dag så det är ju bara ett mått...
Kanske får till en magbild imorn, vem vet :-)

Med kärlek,
Godnatt!

Inför förlossningen...

...känner jag mig lugn och trygg! En härlig känsla infann sig igår efter vi först vart hos barnmorskan som skrev in alla våra önskemål (eller snarare icke-önskemål) utan kommentarer eller åsikter, och sen träffat våran underbara doula för en lunch.
Att kunna släppa allt och veta att någon tillgodoser våra önskemål och vet precis vad och hur vi önskar ha det, och bara gå in i den naturliga fysiologiska processen som födandet innebär. Det, det gör att lugnet sänker sig, jag ser fram emot förlossningen, nyfikenheten ökar och man önskar det var dags lite snarare.
Troligtvis kommer jag väl i födande stund undra vad i hela fridens namn var detta att se fram emot och vara nyfiken och förväntansfull inför, och kanske be om allt vad bedövning heter. Det vet man ju inte, men tanken och planen är att föda helt naturligt. Utan kemikalier och medicinska rutinåtgärder där funktion och effekt kan ifrågasättas, såväl för mig som för bebisen. Så gott det går och förutsatt att allt går som det ska.
Som en god vän beskrev, att hon hade känslan av att vilja gå ut i skogen och föda i naturen när det var dags, precis så känner jag just nu.
Skulle finnas något mer kraftfullt, att länka sig samman med Moder Natur på det sättet och att ha direkt tillgång till den kraften? Att få vara i naturen vid en sån naturlig process?
För mig räcker det att komma ut i naturen så försvinner stressen och byts ut av lugn och glädje inombords. Har ännu inte kommit på  hur jag skulle kunna ta med skogen till sjukhuset, kanske en påse med jord och löv...?
En framtida affärsidé: Naturliga födslar i naturen! Troligtvis skulle det funka en ordentligt bra bit söderut...troligtvis ej i vår västerländska medicinskt baserade förlossningsvård.
Inte ens 3 veckor kvar till beräknad ankomst, 3 dagars avslutande jobb nästa vecka, sen är det bara vila, avslappning och lite förberedelser som gäller. Känns otroligt skönt att lämna över kliniken till en kollega så företaget fortsätter att andas. Allt ordnar sig och löser sig på bästa sätt, oavsett.

ps. för den intresserade kommer jag istället för facebook troligtvis använda mig av bloggen för framtida bebisbilder och uppdateringar...

Från sängen, med tillit och vila :-)