...det brukar i o f s väl alltid hända ganska mycket känns det som. Men nu känns det mer på riktigt...
Nytt hus, eller ETT hus, vi har ju faktiskt bott/bor i lägenhet. Många säger det känns som hus, men nej, dte gör det inte längre för oss. Så, därför gick vi tydligen och köpte ett hus! "Vad har vi gjort!" -tankarna finns där, som de gör för alla sägs det... Sen hinner jag inte reflektera så mycket mer eftersom den nya kliniken är i antågande på Eriksberg, handla målarfärg, skriva kontrakt med hyresgäster, fixa och dona. Och så ska mäklare anlitas, lägenheten städas, fotas o så småningom visas. Helt plötsligt är februari ganska nära, även om jag längtar till julen... December ännu närmare, den 1:e då ska kliniken öppna är det tänkt...Ojoj, men det går!
Lilleman involveras och svarar yrvaket "flytta huset" efter eftermiddagsvilan, och varje gång han ser ett vitt trähus utbrister han "HUSET". Alltså, att han är så med, vi upphör aldrig att förvånas... jag antar att man aldrig gör det. Det tycker jag är det (bland annat) som är så fantastiskt med barn, att på nytt lära sig se världen med nyfikenhet och glädje!
Hela söndagen var en "följa-john" dag. Lilleman gjorde precis allt mamma gjorde. När det blir så konkret blir det så tydligt att barn gör som man gör, inte som man säger. Likabra att göra bra saker då helt enkelt.
Två yogamattor rullades ut och hans rörelser liknar mer och mer mina, sen ballar det oftast ur och mamma får hjälp med sina positioner istället, genom en fot i låret och tänder i rumpan, alternativt en liten hoppandes rumpa i nacken och fingrar i armhålan, men det går det också. Yoga behöver ju inte vara så allvarligt som många tror, utan fullt av lekfullhet och kreativitet också!
Tyvärr inga bilder denna gång...
En effektiv vecka väntar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar